Chinosmatte

Ställt mig i IDOL-kön 6.40 imorse. Köat, och dansat och sjungit, ätit skrattat nervat sönder och väntat i ca 7,5 timmar för att sjunga 1.30 min för en jury.

Jag frågade mig själv många ggr varför jag utsatte mig för detta. Men det vet jag nu!

Det har varit en helt sjuk dag idag och framför allt ställa sig framför en jury (dock ej den stora) och sjunga, helt acapella och totalt utlämnad. Men det var värt det. Känslan efteråt att man verkligen förstår vad det är man har gjort får en till en sån adrenalinkick utav dess like.

Efter all väntan blev jag rätt drastiskt och plötsligt indragen till juryn och fick sjunga först. Efter första tonen kom nervositeten som skulle funnits där under hela dagen?!... Satte ALLA höga toner och de ja var rädd för, dock sken det nog igenom ganska bra att jag var nervös. OCH speciellt när två söta killar sitter och tittar rakt på en och tindrar och ler emot en.

- Jättebra låtval och du har fin röst, men du går tyvärr inte vidare.

- Åh tack, men det var nog att jag vågade just detta och kunde bevisa att jag klarade som betydde mest för mig och jag tackade för mig och gick mot dörren.

- Och du ! Hälsa alla dina vänner och din familj att du KAN sjunga.

Där var det slut. Otroligt upprymd av alla känslor glömde jag rätt fort igen vad jag höll på med. Haha... det kommer nog ta ett tag för det att sjunka in.

Jag nådde fram till det jag ville idag och det var inte att gå vidare och bli nästa IDOL utan jag vann över mig själv och jag kommer minnas denna dag för evigt!